Arkiv | april, 2016

Grisskatten måste omprövas!

28 Apr

För två veckor sedan berörde jag de branschgemensamma kostnaderna vilket kan jämföras med att vara ”Grisskatt”. I förra veckans grisportalen beskrev Matthias Espert dessa uttag. 1 kr är till SLF, svensk lantbruksforskning, och är frivillig. Hos Lantmännen kan Du säga ifrån denna avgift. 1 kr kom till för Svensk-Kött märket. Då detta märke nu gått i graven så måste den avgiften bort eller vara frivillig. Resterande 3,50 kr går in i ett svart hål till Gård & Djurhälsan. Detta har beslutats av SGF och köttföretagen och hela avgiften tas ut i slaktledet. Det är inte slaktsvinsproduktionen som har mest nytta av dessa pengar utan det är smågrisproduktionen. Smågrisarna betalar inte 1 enda krona kollektivt.
I Sverige har vi kyrkoskatt, men bara för de som är med i svenska kyrkan. Väljer man att stå utanför får man ändå betala en begravningsavgift vilket kan jämföras med den avgift vi betalar kollektivt till kadaverhantering. Om man har valt att stå utanför SGF och LRF så borde avgifterna vara frivilliga.
Om vi skall ha kvar Grisskatten så måste den omfördelas så att smågrisproduktionen tar sin del, minst 50%. Jag föreslår att detta tas ut över semindoser och då kommer det även in pengar från de leverantörer som levererar till de slakterier som valt att stå utanför Grisskattesystemet.
Rättning i leden!

Sven Jerpdal

Annonser

SCAN drar ner på kött från svenska gårdar

21 Apr

Då jag i början på veckan besökte affären där jag handlar mat fick jag syn på nya produkter från SCAN. Scan är ju mycket för att prova nytt. Den här gången har SCAN något de kallar ”Korvish” och ”Järpish”. Det är produkter som innehåller 45% grönsaker såsom bruna bönor, gula och gröna ärtor samt div importerade saker. Detta betyder att SCAN:s slogan ”kött från svenska gårdar” inte stämmer längre. Hur kan SCAN komma på tanken att ta fram dylika produkter? Är det påtryckningarna ifrån pressen att minska köttätandet eller?
En till mig närstående person köpte ett paket ”Korvish” för att tillaga. På paketet finns inga tillagningsråd. Emellertid provade hon att först koka korveländet och den sprack. Därefter gjordes ett försök att steka korvishen som även där sprack trots låg värme. Smaken var rent ut sagt äcklig och påminde om rå pölsa.
Jag trodde att SCAN skulle arbeta FÖR svensk animalieproduktion och inte konkurrera ut den. Skäms på SCAN!!

Svensk mat ger jobb och öppna landskap i Sverige.

Sven Jerpdal

Svindyr Gård & Djurhälsanavgift

15 Apr

Under senaste tid har fakturorna från Gård & Djurhälsan kommit till oss kunder. Efter att ha försökt att tyda fakturan har jag gjort ett räkneexempel på totalkostnaden för en slaktsvinsproducent med 8500 producerade slaktgrisar per år.
De direkta utgifterna per faktura är på årsbasis 31500 kr och då ingår 7 besök om året som besättningsveterinär. Den stora utgiften tar man ut på slakten. Där dras 8 kr per gris till s.k. branschgemensamma kostnader där 6 kr går till Gård & Djurhälsan. I mitt räkneexempel blir denna del 51000 kr per år. Totalt blir avgiften 82500 kr per år dvs. nästan 10 kr per slaktad gris eller 11785 kr per veterinärbesök. Veterinärens arvode överträffar de flesta namnkunniga advokaters och blir närmare 4000 kr per timme. Skall det vara så?
Varför skall slaktledet betala huvuddelen av Gård & Djurhälsoavgiften? Vad kostar det för en smågrisproducent? Dessutom går det oskäligt mycket pengar till rådgivningsdelen som borde reformeras och vara självbärande.
Vid samma avgift som nötköttsuppfödare med samma omsättning som ovan så producerar man c:a 900 ungnöt och branschgemensamma kostnaderna är enl.tidningen Nötkött 19,90 kr per djur varav 10,90 kr går till Gård & Djurhälsan. Det ger för nötköttsföretaget en kostnad om 9800 kr + fasta avgifter som är ungefär som besättningsavgiften för grisar.
Varför ”straffbeskatta” just slaktgrisarna? Det måste vara bättre balans så att de som enbart producerar smågrisar måste bidra med mera pengar till det gemensamma som håller på att växa oss över huvudet. Hur kan SGF ha gått med på detta?
Dessutom finns det slakterier i Sverige som står utanför detta och således inte bidrar med en enda krona!

Sven Jerpdal

Stora kapital på villovägar

7 Apr

Den senaste tidens bankoro vid Swedbank och nu senast Nordea visar hur girigheten firar sina triumfer. Måtte domen falla hårt över dessa giribukar. Panamadokumenten visar att svenska banker, framförallt Nordea, har bidragit till att föra ut astronomiska 46 miljarder ur Sverige som till stor del borde ha investerats i svenskt näringsliv. Om 1% av dessa miljarder hade investerats i svensk grisproduktion hade vi kunnat bygga 10000 nya suggplatser som givit inemot 300000 fler slaktgrisar.
Nu har emellertid bankerna föredragit att placera pengarna i högre avkastning och risk i skatteparadis. På den tiden då bankerna uppfattades som hederliga så jobbade man efter kyrktornsprincipen, dvs. att man lånade ut pengarna i samma närområde som man hade sina sparande kunder. Detta kräver mera arbete från bankerna och eftersom kunskapen hos banktjänstemännen har urvattnats kraftigt så är det enklare att flytta pengarna till andra finanshajar.
För några år sedan tog jag kontakt med Nordea där jag sökte deras lantbruksansvarige eftersom Nordea sade sig vilja investera i svenskt lantbruk. Vi ville bygga ut för grisar. Nordeas lantbruksansvarige har ännu inte ringt och jag kan omöjligt lita på henne eller Nordea. Swedbank är också ute på bråddjupt vatten och tafattheten hos deras lantbruksansvariga på huvudkontoret verkar att vara total. Det finns några mindre fristående sparbanker som fortfarande jobbar efter kyrktornsprincipen med god kännedom om sina kunder i närområdet. Vilken annan fullsortimentsbank skall man som lantbrukare vända sig till? Landshypotek har ju enbart bottenlån och där är man jätteskraj. Hur funkar LF-bank,SEB,Danske bank. Handelsbanken jobbar ungefär som Landshypotek men är jätteskraja att satsa på animalieproduktion då de helt saknar kompetens om djur. Fråga några nya mindre banker ex ICA-banken,Ålandsbanken eller Ikanobank.

Skärpning finanshajar!!

Sven Jerpdal