Arkiv | januari, 2016

Ljuset i tunneln

22 Jan

Ser vi inom grisnäringen ljuset i tunneln? 2016 har börjat klart positivt men hur länge räcker det?

Det som behövs är draghjälp ifrån slakterier och banker. Konsumenterna verkar att alltmer uppskatta det svenska fläsket. Vi producenter behöver lite fastare spelregler över längre tid. Som nu förekommer i huvudsak 1-årskontrakt. På några slakterier börjar man med 2-3 årskontrakt. Alla minns vi de förhatliga 3-årskontrakten som SCAN erbjöd leverantörerna i samband med att SCAN blev finskägt. Vi får hoppas att vi lärde oss något av det och kan bättre nu. Inom industrin är det vanligt med längre ramavtal, upp till 5 år, som har kontrollpunkter vid kostnadsförändringar över en viss gräns och minimivinst. I alla lägen har man en årlig översyn. Denna typ av avtal är klart uppskattade av bankerna.

Dessvärre lever fortfarande en stor pessimism kvar i näringen. Det visar inte minst den undersökning som gjorts bland läsare av ATL. Där tror endast 11% att grisnäringen blir bättre under 2016. Det är bara mjölkbönderna som visar sämre förtroende.

För den kreativa finns det säkert möjligheter eller som en gammal devis säger, ” när det blåser bygger den offensiva väderkvarnar, medan den passiva bygger vindskydd”.

Sven Jerpdal

Annonser

Medaljernas baksida

15 Jan

Under 2015 fick Gunnela Ståhle och Bo Algers utmärkelser för sina insatser vad gäller djurvälfärden hos Sveriges lantbruksdjur.Dessa två har helt saknat insikter i svensk grisproduktionsekonomi.

Medaljernas baksida fick inte minst vi grisproducenter känna av. Vid mitten av nittiotalet arbetade Gunnela på LRF som lanserade hennes idéer. Detta innebar att svensk grisnäring kom i en dålig ställning i jämförelse med framförallt Danmark. Våra produktionskostnader blev c:a 2 kr högre per kg fläsk än i Danmark och Tyskland. LRF ”tutade i” oss att det skulle vi med lätthet försvara på den svenska konsumentmarknaden. Alla grisproducenter vet hur fel LRF återigen hade. Under de kommande 15 åren tills konsumenterna accepterat de svenska har vi grisproducenter förlorat astronomiska summor. Mina beräkningar talar om 8 till 10 miljarder kr. Det är inte underligt att näringen är avvaktande.

Bo Algers har agerat klumpigt i sina uttalanden mot svensk grisnäring och ibland fått den danska grisen att framstå som minst lika bra som den svenska. Dessutom har Bo fått betydande motstånd från många av sina veterinärkollegor. Vem har rätt?

Sven Jerpdal

 

 

Förbättra Svenskköttmärkningen

8 Jan

Den svenskköttmärkning som startade på allvar för halvtannat år sedan har varit till stor nytta för svensk köttproduktion. Emellertid Så har det avklingat något. I början fanns stora märken uppsatta i stort sett i alla affärer som sålde kött. Dessa märken är i många butiker nertagna. På köttpaketen var svenskköttmärket av storlek som en enkrona och fanns på framsidan av produkten. Dessa märken har ersatts av mindre märken av tioöringsstorlek och ofta hänvisade till baksidan på köttpaketen. Dessutom använder vissa varumärken flaggsymboler eller inget alls. Det kan få konsumenter att tro att varumärket står för svenskt kött och samtidigt produceras mat av importkött i samma varumärke. Är det för att förvilla svenska konsumenter?
Se till att vi återgår till de större svenskköttmärkena och sätt dem på framsidan på paketen. Gör även stora märken, 50 cm i diameter, så att vi producenter kan sätta upp dessa på våra gårdar och fordon. Det skulle stärka vår produktion och konsumenterna känner en identifikation. Marknadsföring måste hela tiden underhållas och utvecklas.

Svenskt kött ger jobb och öppna landskap i Sverige

Sven Jerpdal