Arkiv | juli, 2014

SCAN vill ta strupgrepp på djurbönder

28 Jul

I förra veckan meddelade koncernchefen för HK SCAN att vi producenter skall i framtiden ta större risk och följa med prissvängningarna i marknaden på ett nära sätt. Det betyder att priserna kan svänga mycket från den ena veckan till den andra. Det kommer att vara mycket likt ett lotteri. Hur vet vi att SCAN gör sitt yttersta för att vi skall få bästa pris? Slakteriet förser sig naturligtvis först med tillräckliga marginaler. Skall alla bli SCAN-partners? Vi grisproducenter har betydligt längre ledtider än vad slakteri och handel har. Det måste finnas referenspriser från någon större marknad som vi kan förhålla oss till. I ett sådant läge så måste SCAN dessutom vara med och ta våra kreditrisker genom lån och borgen.

Skövde slakteri gör ett försök med golvpriser som egentligen är takpriser. Priset som avses är för integrerad guldgrisbesättning, annars blir det avdrag. Leveranstilläggen blir genom takpriset lika för alla leverantörer. Om golvpriset blir ett verkligt golvpris med olika kvalitets- och prestationstillägg så är det säkert användbart i botten på en mer rörlig prissättning.
Blir det här början till att vi prissäkrar våra slaktgrisar?

Idag hör jag den första skördetröskan ute i ett rapsfält

Sven Jerpdal

Annonser

LRF:s misslyckade skyltkampanj

23 Jul

För några veckor sedan lanserade LRF en skyltkampanj som vi förtroendevalda skall ombesörja. Detta är rena fiaskot! Jag uppmanades att kontakta LRF för att beställa dessa skyltar. Då jag ringer till LRF så blir jag hängande i telefonväxeln och dessutom rundkopplad flera gånger. Det tog en kvart och resultatet blev noll och intet. Jag blev irriterad på växeltelefonisten. Då kom jag att tänka på den gången jag hörde LRF:s vd Anders Källström som på min fråga om hur många som jobbar på LRF centralt i Stockholm. Han svarade ”att ungefär hälften arbetar på LRF”. Då hade jag nog otur som ringer då dessa som arbetar tydligen är på semester. Efter gjord beställning via internet och 10 dagar senare så blir jag aviserad att paketet är för stort att ta med hos lantbrevbäraren varför jag antingen får åka 6 mil enkel resa till Västerås eller försöka få kontakt med Post Nord som handhar paketet för att bestämma en tid då det passar Posten att leverera paketet. Det är bara det att det är omöjligt att nå Post Nord. Det kanske är som på LRF att hälften arbetar och dessa är på semester?
Uppgiften är alltför omständlig för att vi förtroendevalda skall arbeta ideellt med sånt här. Dessutom är kampanjen alltför sent igångsatt. Dessa skyltar skulle ha varit på plats strax efter vårbruket och inte nu då skörden har börjat! Ännu ett LRF-fiasko.
Jag tror att skyltarna som finns på posten får gå i retur till Anders Källström.

Sven Jerpdal

Klara vi konkurensen?

15 Jul

På senaste tid talas det mycket om att vi inom grisnäringen måste förbättra konkurrenskraften. Med hur mycket och hur skall det gå till?
Enligt mina funderingar mellan 200 till 300 kr per producerad gris. Var skall vi ta det? Man har skjutit in sig mycket på smågrisledet och talar om att smågrisen får kosta c:a 500 kr. En producerad smågris per kull betyder på marginalen 40 kr i konkurrenskraft. Kommer smågrisproducenten att ta detta som en utmaning eller ger man upp?
På fodersidan kan vi genom ökad precision förbättra med 25-40 kr. Foderindustri och spannmålshandlare måste effektivisera och sänka sina påslag från f.n. 20-30% till max 15%.
För nybyggnad måste kostnaderna per grisplats sänkas.
Den största delen är kapitalförsörjningen. Kapitalkostnaderna måste halveras, dels genom räntor som ligger på 2% max och amorteringstiderna måste upp till 35-40 år. Statliga lånegarantier är ett måste.
Dessutom måste slaktarna vässa knivarna och bli 100 kr effektivare per gris.
Räknar vi ihop detta så ger det 60 kr på smågrisen+ 40 kr på foder + 110 kr i kapitalkostnader och slaktarna blir 100 kr effektivare i slakt, produktutveckling, försäljning och distribution.

Ger ALLA sig Fan på att ekvationen skall gå ihop så kan vi troligen räkna med en god framtid.
Detta är Grisgeneralens 150:e inlägg.

Svensk mat ger jobb och öppna landskap i Sverige!

Sven Jerpdal

Är 30-talet på väg tillbaka?

9 Jul

På 1930-talet hade bönderna det mycket svårt i Sverige. Uppköparna var många och missbjöd på det mesta de skulle köpa från bonden. Detta betydde att många bönder upphörde med sin verksamhet. Konkurser var inte ovanliga. Det gav upphov till att våra ekonomiska föreningar bildades och därmed stabiliserade prisbilden på jordbruksprodukter. På animaliesidan var det extra besvärligt och många slaktare blev stormrika.

Vissa fenomen kan även idag urskiljas som gör att man tänker tillbaka på 30-talet. Slakteriernas oenhetliga noteringar och villkor samt att slakterierna godtyckligt och ensidigt ändrar förutsättningarna i leveransavtalen. Det är inte acceptabelt och avtal måste hållas. Då det gäller nötkött så är det stora skillnader. Det finns slakterier som har mycket låga noteringar och då du ringer och resonerar pris är det ingen konst att få upp priset med ibland 10 kr till 35-kronors nivå. Jag undrar hur slakterierna egentligen jobbar? Har man utarbetade affärsidéer och strategier? Många arbetar nog ”artistiskt” dvs. man gör det man tror är rätt för stunden.

Är det dags att bilda en ny slakteriförening? Detta borde Sveriges Djurbönder ha tagit tag i, i stället för med sin tandlöshet kastat bort massor med miljoner kr av böndernas pengar!

Sommarvärmen håller greppet om oss.

Sven Jerpdal

KLS-Ugglarp tar täten

2 Jul

Denna veckan faller alla tidigare guldkantade avtal. Avräkningar om 17-18 kr per kilo finns kvar på de överstående grisar som framförallt SCAN och Dalsjöfors har gott om.
För de nya avtalen går KLS-Ugglarp upp i topp med sina 14,60 kr + leveranstillägg. Det blir då något högre än vad Skövde slakteri har som golvpris. Det verkar som att KLS-Ugglarp lyckas bäst. Varför? Min tanke är att detta slakteri har den mest progressiva produktutvecklingen samt att den danska huvudägaren har ett stort ”know how”.

Det tyska priset är nu på 1,78 euro per kg samt att grisar med knorr betalas med 16-18 euro mer per slaktad gris. Räknar vi om det till 90 kg slaktgris och aktuell eurokurs, som är 9,16 skr per euro så ser vi att deras pris blir då 18 kr per kg slaktvikt. Det är ju exakt sådana grisar vi producerar i Sverige och på köpet med lägsta antibiotikaförbrukningen inom EU. Det har ju alltid sagts att vi i Sverige skall ligga över det tyska priset eftersom tyskt kött kostar att frakta till konsumenterna i vårt land.

Fortsätt framåt och se till att vi kan få en anständig lönsamhet inom vår näring.

Sven Jerpdal